MI i arbete med våld i nära relationer

Visst har du mött en person som är utsatt för våld och som inte var beredd att lämna den våldsamme partnern? Motiverande samtal, MI, (engelska Motivational Interviewing) är en samtalsmetod som lämpar sig särskilt väl i sådana situationer, inte minst för att den utsatta ofta känner så stark ambivalens inför att lämna eller stanna kvar i relationen, och när man känner sig ambivalent börja man försvara sig när någon annan försöker övertyga en om att lämna relationen. 

Enligt Miller och Rollnick (2013) väcks motståndet hos personen när vi försöker övertyga, övertala eller bevisa att vi har rätt. Det är ingen som vill förlora ansiktet, känna sig inträngd i ett hörn eller till exempel få uppleva att någon annan beter sig som att man vet mer om ens relation än en själv. Det här behovet att ”rätta till” och försvara den egna autonomin kallas inom motiverande samtal för rättningsreflex och det är en stor källa till motstånd (Ortiz, 2014).

När det gäller våld i nära relationer är samtalsledaren dock mycket sällan neutral. En positiv förändring utifrån samtalsledarens synpunkt innebär att personen gör det som behövs för att våldet ska upphöra, vilket ofta innebär att lämna sin partner och/eller göra en anmälan mot den som utövar våldet eller, om man utövar våld själv, söka hjälp. För att hantera den här frågan på ett etiskt sätt krävs det att samtalsledaren är tydlig inför personen om sin intention, samtidigt som man betonar att det är personen som i slutändan bestämmer. En formulering skulle kunna vara: ”Nu när jag känner till din svåra situation skulle jag självklart vilja att du lämnar din partner. Jag vill inte lura dig och säga att jag är neutral när det handlar om det här ämnet. Jag bryr mig om dig och din säkerhet. Samtidigt kommer jag att respektera ditt beslut, det är du som bestämmer.” Undantaget är om det finns barn inblandade som måste omhändertas. Då betonar man att personen bestämmer över sitt eget liv, men när det gäller barnen finns det lagar som skyddar dem och som man som samtalsledare kommer att tillämpa.

Motiverande samtal, MI, är alltså en samtalsmetod för att hjälpa personen att fatta ett beslut om förändring, en metod som består av flera olika steg och färdigheter. Samtidigt innebär MI ett speciellt förhållningssätt som består av samarbete, välvilja, acceptans och av att framkalla motivation till förändring.

Våga fråga

För den som tycker det är svårt att ta upp ämnet om våld finns det ett par nyckelfrågor som kan underlätta (Socialstyrelsen, 2002):

  • Jag vet inte om det är ett problem för dig, men många av dem jag träffar i mitt arbete har upplevt våld i sina nära relationer. Jag har därför börjat fråga alla rutinmässigt om detta. Har du blivit utsatt för våld av någon i din närhet

  • Eftersom många av de personer jag träffar i mitt arbete lever med någon som skadar eller hotar dem frågar jag alla om övergrepp. Har du blivit utsatt för övergrepp?

Viktigt är att i det här skedet engagera personen i samtalet med en genuint nyfiken och undrande hållning, bland annat genom ett aktivt lyssnande, det vill säga genom att bekräfta, ställa öppna frågor, reflektera och sammanfatta. Genom att även visa medkänsla med personens utsatta situation byggs ett samarbete och ett förtroende för samtalsledaren.

Man kan introducera ämnet med några neutrala frågor som gärna ska vara öppna. Undantaget är om personen har en funktionsvariation, koncentrationssvårigheter eller om man ställer frågorna via tolk. Då rekommenderas att frågorna exemplifieras och konkretiseras – vad menar man med våld eller sexuella övergrepp? Innan våldsutövarens kön är känt är det könsneutrala begreppet partner att rekommendera (Malmö stad, 2008). Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2010) det är viktigt att man förklarar varför frågorna ställs till personen, vad man ska göra med svaren och att ge exempel på vad man menar med exempelvis förnedring, kränkning med mera.

Några inledande frågor kan vara (NCK, 2010; Malmö stad, 2008):

  • Hur trivs du hemma?

  • Hur är det hemma mellan er vuxna?

  • Hur mår barnen?

  • Är du orolig eller ledsen över något?

  • Hur har du när det gäller relationen med din partner?

  • Du verkar bekymrad över din partner. Skulle du vilja berätta mer för mig om det?

  • Uppträder din partner någonsin på ett skrämmande eller obehagligt sätt?

  • Har din partner eller närstående försökt hindra dig från att göra saker som är viktiga för dig? Att träffa vänner eller familj, arbeta, gå i skolan…?

Några mer konkreta frågor kan vara: 

  • Under de senaste tolv månaderna eller den senaste veckan, har någon hotat dig, slagit dig, tvingat dig till sex eller på något annat sätt skadat dig?

  • Är du rädd för någon just nu i din närmaste omgivning (föräldrar, partner, ex-partner, barn, vårdare)?

  • Har du haft sex mot din vilja?

  • Har någon i din omgivning rört vid dina bröst eller ditt könsorgan på ett sätt du inte vill?

  • Känns det tryggt för dig att gå hem efter att du har pratat med mig eller varit här?

  • Skulle det underlätta för dig att prata med mig om det som bekymrar dig?

Hur kan man närma sig ämnet när man är osäker på vad som händer eller när personen undviker att prata om sin situation? Ett förslag på formulering kan vara:

  • Jag ser att du… (har blåmärken, går illa, har ont, är ledsen, är sjukskriven ofta, inte träffar dina vänner eller din familj som du gjorde förr i tiden). Jag lyssnar gärna om du vill berätta för mig vad det är som händer. Om du inte vill prata med mig eller om du inte orkar just nu finns olika hjälplinjer som man kan ringa till helt anonymt, deras telefonnummer är 020-50 50 50. Jag har full förståelse för vad du väljer att göra och vill bara säga igen att jag gärna lyssnar på dig när du känner för det.

Litteratur

Malmö stad (2008). Respektera mig!: handbok för yrkesverksamma om våldsutsatta kvinnor i missbruk. Malmö: Malmö stad.

Miller, W.T. & Rollnick, S. (2013). Motiverande samtal: att hjälpa människor till förändring (3 uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK (2010). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Uppsala: NCK.

Ortiz, L. (2020). Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Gothia Fortbildning.

Ortiz, L. (2014). När förändring är svårt: att hantera motstånd med motiverande samtal. Stockholm: Natur & Kultur.